Tacksamhet

De sista dagarna har jag haft sällskap av en stor portion tacksamhet.
Tacksam för allt och alla som finns i mitt liv. Tacksam för allt jag får uppleva nu, men också för det jag har upplevt tidigare. Då förstod jag inte hur viktiga de upplevelserna var, bara hur jobbiga många av dem kändes. Utan dem hade jag inte fått uppleva allt det fantastiska som pågår i mitt liv just nu genom upptäckten av mina mediala egenskaper.

Idag, efter avslutad kursdag full av healing, kände jag mig helt naken. Healingen gör det omöjligt att dölja sitt eget jag och egna behov. Du får det du behöver, oavsett om du är den som ger eller får healing. Det är otroligt hur det är möjligt att känna sig så stark och så sårbar samtidigt. Det går inte att förklara, måste upplevas.

I tillägg till tacksamhet har jag också haft med mig en stor portion ödmjukhet. En ödmjukhet inför att  universum och den mediala världen är villig att dela med sig till mig av sitt fantastiska innehåll. Det känns helt naturligt, pusselbitarna faller på plats och jag känner mig hel. Jag känner mig ödmjuk för att jag nu förstår att det är en mening med allt, att jag får det jag behöver för att bli den jag ska bli. Jag är ödmjuk inför förståelsen att det inte går att tvinga fram förändringar, de sker när det är meningen att de ska ske. Det gäller att ha tålamod.

Jag ser att jag kommer att kunna ha en positiv inverkan på min omvärld i framtiden, men för stunden är jag bara så extremt tacksam och ödmjuk för den positiva inverkan jag har på mig själv.