När man lever med smärtor i både kropp och själ under en längre tid, ändras kraven för vad som ska till för man ska ha en bra dag. En person som aldrig har upplevt motgångar kan lätt bli blasé när det gäller upplevelsen av att ha det bra. För att fullt kunna uppskatta det goda behövs både toppar och dalar.
För mig var det idag en bra dag utan att det behövde hända något exceptionellt eller fantastiskt.
För mig var det skönt att vakna med känslan att jag faktiskt ville kliva ur sängen utan att först måste ha en inre kamp mot både den inre negativa lilla rösten och likstela muskler. Idag kändes det faktiskt helt OK.
Efter intensivt arbete hos sjukgymnasten börjar kroppen musklerna mjukna millimeter för millimeter och kroppen börjar komma ut ur sitt stridsläge. Det gör att smärtorna minskar sakta men säkert. Det i kombination med lika intensivt arbete med den inre rensningen av gamla spöken, gör att jag känner mig mjukare och gladare på alla sätt och vis. Ger hopp inför framtiden.
Jag upplever många känslosvängningar, men det gör att jag känner mig mer levande än på länge, än att jag upplever det som ett problem. Jag måste räkna med att fortfarande ha tunga perioder emellanåt, men att de blir lättare och färre. Idag tänker jag bara njuta av den goda känslan jag har i kroppen och önskar alla andra den samma känslan. Det är ju fredag, så chansen är väl god.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar