Nya insikter

Tänk att en vecka som började med fysisk och psykisk kollaps, kan sluta med nyvakenhet och förundran över vårt rika inre liv, med en spirande känsla i kroppen av att något stort är på gång.
Det är verkligen en dag för sent. Något nytt behöver komma för att det gamla ska rensas bort. Så länge det är plats till gamla hjärnspöken och annat ovälkommet, kommer de att fortsätta bo gott och ombonat i kroppen. Det enda som kan vräka dem, är nya insikter med positiva upplevelser på släp.

Helgens kurs var fantastisk på flera sätt. Det är befriande att möta andra personer som en själv. Inte för att det är kul att se att det är så många andra som mår lika dåligt, men för att se att det faktiskt är ett ganska vanligt fenomen, hos personer i alla åldrar med olika bakgrund och erfarenheter. Vi har alla valt att delta på kursen pga en önskan att förstå oss själva bättre, och kanske ändå viktigare, att vi vet att vi gör något fel i våra liv, men vet inte hur vi ska ändra det. Den gemenskap som har uppstått under helgen är något jag aldrig har upplevt tidigare med en grupp helt främmande människor. Det som binder oss samman är en längtan efter något nytt, något bättre och vi är beredda på att det inte kommer att bli lätt, är villiga att blotta oss. Jag tror absolut att en person måste lära känna sitt svartaste inre, verkligen erkänna att det finns, innan man kan vända om och gå en ny väg. Det måste vara tillåtet att säga att livet känns förjävligt. Och samtidigt vara klar över att det nog kommer att kännas så många gånger innan det känns bra.

För mig var det också speciellt att möta personer som liksom jag, känner sig lite udda, inte riktigt passar in i mallen. Vi kommer inte att bli lyckliga om vi inte släpper föreställningen om att allt är och ska vara A4 och att det är oss det är 'fel' på. Det är inte oss det är fel på, det finns inget rätt eller fel, bara missförstånd pga att vi lärt oss att om det är sagt att det är så, så är det så. Vi glömmer att alla människor bär på olika erfarenheter som ger oss olika förutsättningar att tolka omvärlden. Jag har fått berättat för mig, historien två pojkar som blev visad en teckning av ett hus. Den ena pojken hade växt upp i en stad, den andra i djungeln. De skulle beskriva vad de såg på arket. Pojken som växt upp i staden, säger att han ser ett hus. Pojken från djungeln säger att han ser sträck på ett papper. För har du aldrig sett ett hus, kan du inte veta vad det är.
Det är därför viktigt att inte dra förhastade slutsatser och idiotstämpla personer så fort de inte förstår vad du menar eller tycker och tänker som du. De har helt enkelt kanske inte förutsättningen till det.
Visst vore det enklare om alla tyckte och uppfattade allt likadant, men förbaskat tråkigt. Så låt våra olikheter ta mera plats och ersätta  konformiteten. Då blir världen säkert ännu mera spännande.