Volver = spanskt ord som betyder 'att vända tillbaka'.
Det är det jag har gjort. Vänt tillbaka till barndomens stad, till och med samma hus som jag hade min första egna lägenhet i. Samma hus som min mor och far fortfarande bor i. Enda skillnaden är att jag har en annan gatuadress.
Det finns säkert massor av teorier och forskning runt varför människor i kris, gärna vänder tillbaka till barndomens platser, tillbaka till noll. Eller tillbaka till noll kommer man aldrig. Kanske till steg ett, men med en hel del bagage som inte fanns tidigare.
Jag har har bland annat bagage i form av en dotter, en frånseparerad man och en sjukpension.
Sen finns det naturligtvis en mängd erfarenheter, både bra och dåliga, som är medpackade.
Familjen är det mest konkreta man kan ha i ett liv med en kropp med svårbalanserad kapacitet och en oklar framtid full av ännu oformade drömmar. Det går inte att tro att familjen kan sättas i parentes medan en annan del livet skal fortsätta i en annan fil. Till det är den för konkret när mycket av allt annat fortfarande har suddiga konturer.
Så frågan är; hur gör man när man vill försöka hitta tillbaka till nollpunkten, men samtidigt skal fortsätta leva framåt i en parallell fil. Eller är det just det som är saken, att det inte går att leva parallellt. Livet går bara i en fil, det gäller bara att välja vad och vem man skal ha med sig som passagerare på resan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar